"Sofie"

Jag var aldrig ett barn, jag var aldrig tonåring, jag var aldrig ung vuxen. Jag var en medberoende som lade allt jag hade på den missbrukaren som fanns i mitt liv för stunden. Jag har gjort detta i över 20 år. Hur hittar man en väg där jag får ta plats? Där jag får vara stjärnan i mitt egna liv? Jag har ingen jävla aning och jag är livrädd.


Mina föräldrar fick mig när de var unga, båda kom från familjer med alkoholrelaterade problem. De skilde sig när jag gick i grundskolan. Min pappa började dricka mer ordentligt och min mamma gick istället in i psykisk ohälsa. Eftersom jag var äldst av flertalet syskon så axlade jag rollen som stabilisator i alla situationer. Försökte så gott jag kunde skona mina syskon genom att hellre ta de psykiska smällarna själv. Kombinationen av en ofantligt otrygg grund och ett ansvar allt för tungt för ett barns axlar gjorde att jag tidigt fick problem med panikångest och ätstörningar.


Jag flyttade hemifrån tidigt. Så skönt att komma bort från det ohälsosamma och kunna börja mitt egna liv! Så blev det ju inte riktigt, eftersom att jag direkt gick in i en relation med en aktiv alkoholist. Vi levde ihop i en himla massa år då jag la mig själv helt åt sidan för att bara rädda honom. När jag till slut avbröt den relationen hittade jag mig förstås en ny alkoholist, trots att jag hade lovat dyrt och heligt att aldrig någonsin sätta mig i den situationen igen. Det är först nu när jag kommit över 30-årsstrecket som jag börjat inse hur stor del av mitt liv som kretsar kring alkohol trots att jag själv inte dricker.


Jag började gå på möten för medberoende, men trillade väldigt fort ned i en livskris.


Vem är jag om jag inte har någon att rädda? Är jag värd att älskas om jag inte aktivt räddar någon? Kommer jag synas om jag inte aktivt räddar någon? Finns jag om jag inte aktivt räddar någon? Finns det ett jag oberoende av alla missbrukare i mitt liv? Det är ju också detta jag är bra på. Jag har en kunskap kring beroende som ingen terapeut i världen någonsin kan läsa sig till. Jag ser missbruk på mils avstånd och ser nyansskillnader när andra inte ser ett skvatt. Det är ju det här jag kan, det är ju det enda jag har gjort, den enda rollen jag haft. 

Hjälp & Stöd Swisha oss