Barn & Unga

Nathalie

När jag var åtta år sov jag för första gången på gatan för att min mamma inte brydde sig om något annat än sin öl. Det var inte sista gången det hände - hon har aldrig brytt sig om något annat än sin öl och droger.


Jag växte upp i ett problemområde i södra Stockholm, där knarket och våldet var en del av vardagen och det var skottlossning varje vecka. Jag blev strypt till nästan döds när jag var sex år av personer som var bekanta till min mamma och jag blev knivhuggen några år senare för en anledning som jag än idag inte vet. Jag har blivit dödshotad många gånger i mitt liv av grannar i mitt område - ända sedan jag var 14 var jag tvungen att bära kniv och pistol som självförsvar pga området min mamma ansåg vara okej för ett barn att växa upp i.


Jag var 13 år gammal första gången jag försökte ta livet av mig. I samma ålder började jag själv började missbruka droger  bara för att klara av dagen. Jag hoppade jag av skolan när jag var 14 år för att jag hade det tufft hemma, med missbrukade mamma och en styvpappa som langade droger. Vid 15 års ålder flyttade jag hemifrån och då hade jag inte fått frukost, lunch och middag under min uppväxt: jag var tvungen att baxa min mat för överlevnad ända sedan femårsåldern.


Jag ville döda alla människor runt om mig, i hela min kommun, i hela mitt land. Hur ska jag lära mig något annat än att hata när det är det ända jag har lärt mig under min uppväxt i missbruk?


Idag är jag 19 år gammal och bor tillsammans med min man. Jag är drogfri och alkoholfri, går i skolan och försöker komma ikapp för att lära mig det som jag aldrig fick chansen till tidigare. Det går helt okej idag; har okej betyg i skolan, har inte sett min mamma på fyra år och jag har varit drogfri i två år. Min framtid ser ljusare ut nu.

Hjälp & Stöd Swisha oss