Barn & Unga

Johanna

Jag satt och klappade på honom där han däckat i hallen med en flaska i handen, en kväll då mina föräldrar hade julfest. Jag var fem år. Utåt sett var vi en vanlig familj.


När jag var 7 år separerade mina föräldrar efter att en enorm ekonomisk bomb smällt av på grund av pappas spel- och alkoholmissbruk. Vi var tvungna att lämna det nybyggda huset och var skuldsatta i väldigt många år efter. Min mamma har aldrig förlåtit honom.


När jag var 26 år och precis nybliven mamma ringer min far och beter sig märkligt. Han säger att det sitter apor och män i hans bil ute på gården. Efter fruktansvärda timmar av oro får jag dit socialtjänsten som tycker läget verkar lugnt och att det ser snyggt och städat ut. Dagen efter behöver polisen åka och hämta honom då han springer runt på gården med baseballträ och jagar osynliga inkräktare.


Efter att ha varit på sjukhuset en tid får han diagnosen alkoholdemens. När jag ett par dagar senare anländer till staden där han bor och ser hans hem inser jag att han levt i misär. Det ligger kattbajs över hela huset, flaskor över hela golven och spyhink bredvid sängen. Han har antagligen inte ätit på veckor. Mitt hjärta krossas totalt av synen.


En fruktansvärd period följer där jag står själv med ansvaret för min pappas framtid och omsorg i mina händer. Att kämpa för en person man älskar så djupt men vars handlingar och konsekvenser man hatar är en enorm bergochdalbana utan slut. Jag har aldrig varit så stark men samtidigt så trasig som under den perioden.


Idag bor han på ett boende för dementa och är helt personlighetsförändrad. Ibland tänker jag att jag vill ha tillbaka min gamla pappa, men vem var han utan alkoholen?

Hjälp & Stöd Swisha oss