Barn & Unga

Hillevi

När jag var liten så fick jag alltid julaftonmaginfluensa som berodde mycket på alla förväntningar och önskningar om julafton. Självklart mycket om julklappar. Men även om att jag ville ha en lugn och fin vit jul, en jul utan alkohol.


Men det inträffade aldrig.


Julen började alltid bra, med Kalle Anka, julklappar och mat, men sedan började det. Alkoholen flödade. Min mamma var alkoholist, periodare, och få visste om det. Hon jobbade alltid mycket innan jul och sedan brakade det samman. Alla hennes egna förväntningar om den perfekta julen, som även jag har fortfarande. En Astrid Lindgren-jul. En Kalle Anka-jul. Där alla är glada, barnens ögon tindrar, ingen stress, alla sjunger vid granen när snön singlar ner.


Hur många har det?


Jag flyttade hemifrån tidigt för att komma ifrån alkoholen. Men jul kommer ju alltid varje år, eller hur? Under flera år for jag runt på julafton, tills livet tyckte det räckte. En jul valde mina systrar att fira hos pappa. Jag åkte till min mamma och lillasyster istället, men hon kände att hon blev bortvald av mina systrar och rasade ihop. Jag tror det var dagen innan jul jag kom dit. Huset var helt mörkt. Inte en enda juldekoration uppe. Mamma helt däckad, utslagen. Och en lillasyster, som var arg, så himla arg, på allt och alla. Speciellt på mig, vilket jag förstår, jag var ju den som var nykter och lyssnade på henne. Jag försökte dekorera medan hon skrek på mig. Min fina lillasyster. Kanske 10-11 år då?


Efter det så sa jag till familjen att jag firade med vänner. Och till vänner att jag firade med familjen. Tills folk upptäckte vad jag höll på med.

Hjälp & Stöd Swisha oss