Anhörig

"Eva"

Min sambo är snäll, välutbildad, bra pappa och vill alla väl - när han inte dricker.


När han dricker blir han istället otrevlig, dryg, elakt ironisk, självupptagen och självgod. Dessutom så tror att han är Casanova och har flera kvinnliga vänner på sin jävla Facebook som han chattar oerhört flirtigt med. Och det kan man väl ta. Ibland. Problemet är att detta är alla lediga dagar. Från fredag kväll till söndag natt.


Långledigt, hela semestern, ja allt handlar om alkohol. Det är det enda trevliga och det går inte att ha roligt utan den. Här sitter han hela helgerna och bara dricker och dricker och håller på med sin telefon. Jag har frågat honom några gånger om han aldrig tröttnar men då är jag bara elak och missunnsam.


Trots allt så är jag kvar.


Jag orkar helt enkelt inte lämna honom. Jag orkar inte ta beslutet: tack, men nej tack. Jag orkar inte känna oro för att våra barn ska vara hos honom varannan vecka och inte bli väl omhändertagna, eller vara orolig för att han ska göra något ännu mera dumt. Jag orkar inte med en process i tingsrätten och jag känner en fruktansvärd skuld för att jag är så feg.


Ibland så hoppas jag på att han ska bli sjuk eller något så att han hamnar inom vården; att de ska se honom och att han liksom ska få ett uppvaknande. Men tyvärr så tror jag att det är försent.

Hjälp & Stöd Swisha oss