"Cornelia"

Mamma var full av energi och omtyckt av de flesta. Allmänbildad och glad i livet. Tyvärr drack hon då och då. Och de gånger hon blev för onykter tappade hon sinnet totalt. Kunde bli jättearg på ingenting, för att i nästa stund skratta och älska alla. Mot slutet av fyllan kom tårarna , ångesten och sluddrandet om hur mycket hon älskade mig.


Varje gång det hände sköljde besvikelsen över mig. Jag kände inte igen henne. Ville bara gå. Men jag var för liten så jag gled undan så gott jag kunde för alla hennes känslostormar. Jag ser idag att jag själv inte heller " tål " alkohol och har lovat mig själv inte dricka nära mina barn på grund av detta. Jag vill att de ska slippa undra om jag är glad, ledsen, arg, rädd eller kärleksfull. De ska aldrig behöva se mig förvandlas och tappa kontrollen.


Jag älskade min mamma när hon var nykter. När hon började dricka blev jag så otrygg. Skulle hon bli glad eller jättearg? Som barn ska man inte behöva tackla en sån sak. Och man ska inte hyssja ner eller förminska dessa problem. Inte 2017 i dagens Sverige.

Hjälp & Stöd Swisha oss