Barn & Unga

Cecilia

Jag var liten. Bara åtta år. När man är åtta är man medveten om vad som sker. Känslorna stormar.


Pappa svor. Pappa kallade mamma för hora. Pappa kallade mig för misslyckad. Pappa skrek på min syster. Pappa fick folket på gården att vakna. Pappa kastade stekpannan mot mig. Pappa var arg. Pappa hade inte blivit arg om han inte hade druckit så mycket alkohol. Mamma var nykterist. Mamma var ledsen för hon grät. Mamma försökte trösta min lillasyster som grät. Jag var ledsen. Jag var rädd. Jag ville ha hjälp.


Pappa fortsatte vara arg. Han skrek. Han skrek saker om mamma, om mamma och död. Om syster, om syster och missfoster. Han skrek om mig, skrek om mig och misstag. Jag litade på mamma. Mamma hade alltid en plan, denna gång hoppades jag igen på att planen skulle vara att ringa polisen. Mamma hade en plan, det såg man i ögonen. Mamma tog lillasyster. Pappa hade en plan. Pappa tog en kniv. Mamma tog tag i ytterdörren och den packade väskan. Pappa kom närmre mig med kniven. Mamma gick iväg med lillasyster. Pappa satte kniven mot min hals.


Jag var liten. Bara åtta år. När man är åtta är man medveten om vad som sker. Känslorna stormade och jag visste nu att jag inte kan lita på någon.

 

Stöd vårt arbete - ge en gåva!

Barn som växer upp i missbruksmiljö löper större risk än andra att själva utveckla missbruk eller psykisk ohälsa. Men det behöver inte bli så. De som klarat sig bra berättar ofta att de haft kontakt med vettiga vuxna utanför familjen.  

En trygg fritidsaktivitet med möjlighet att träffa närvarande vuxna och schyssta kompisar kan vara avgörande för ett barns välbefinnande.

Swisha valfritt belopp till 900 51 90 – din gåva gör skillnad.

När du ger en gåva behandlas dina personuppgifter i enlighet med gällande lagar och vår integritetspolicy.

 

Fler sätt att bidra!
Hjälp & StödSwisha oss