Barn & Unga

Molle

Alla vänner visste vad de ville göra, men inte jag. Denna ständiga osäkerheten på mig själv bet sig fast och vägrade att släppa taget. Jag hade ångest nästintill konstant när jag började på gymnasiet. Jag hade försökt att ha en mamma som alla andra, men misslyckats. När vi var som närmast hamnade hon på psyk och så har det varit hela mitt liv. Jag orkade nästan aldrig vara i skolan, hade 25% i närvaro och var bara där när jag var tvungen. Egentligen ville jag bara dö.


Men sen kom det ett ljus. Jag hade funnit lyckan hos alkoholen, tillsammans med en vän som inte heller mådde bra. Vi drack nästan varje dag. Jag drack en vinflaska, flera starköl och mer ändå. Varje dag. Det var under den tiden som jag verkligen kunde känna mig lycklig. Jag hade hittat något för mig. Hela mitt studiebidrag gick till spriten. Varje månad. Och sommarens festivaler var ett paradis för där var det helt okej att öppet vara full som fan, men ändå bland folk, och att alla kunde dricka tillsammans under en veckas tid.


En dag kom jag full och hög till psykologen. Jag hade gått där ett tag för att jag mådde så dåligt. Men det var först nu han råkade se, och kunde lista ut att jag var en alkoholmissbrukare. Jag skickades till öppenvård för unga, och sedan fick jag terapi och vidare hjälp. Jag är så glad över att han såg mig den där gången! För första gången kunde jag öppet prata om hur jag mådde med någon, vilket gjorde att jag slutade dricka och behandla mig själv som skit.


Idag mår jag så mycket bättre, dricker inte och är snart lyckligt gift, väljer mina vänner, arbetar och är snart utbildad till undersköterska! Det gäller att man har en vilja av stål!