Mikael

Tidigt på morgonen blir jag väckt av en väldigt upprörd chef som undrar varför jag inte är på plats och som säger att jag måste pallra mig till jobbet nu. Slänger på mig jobbarpaltorna och drar iväg till busstationen för att inleda den långtråkiga färden mot min arbetsplats. När jag ställer mig vid busshållplatsen så finns där redan en liten fin hund. Kommer i chocktillstånd när hunden gör ett utfall och biter mig i fingret. Plötsligt tänds ett litet livsljus i mitt sinne när jag för mig själv kommer till insikten att till och med en hund har svårt för mig i detta tillstånd jag är i, fortfarande påverkad.


Hur ser då inte människor på mig?


Jag är uppvuxen i ett samhälle med en alkoholnorm som i stort innebär att du inte är en man om du inte dricker. Mitt drickande utvecklades också i samma takt som musikens intåg i mitt liv och önskan om att bli en rockstjärna, ledsagad av sex, droger och rock ’n’ roll.


Utan hundens reaktion på det ”odjur" som lutade sig över den, så hade jag kunnat fortsätta i det felvalda spåret och mitt liv hade kanske blivit kortare.