Barn & Unga

"Mariam"

Min avgångsklass hade champagnefrukost, själv höll jag mig till alkoholfritt. Jag ville minnas den här dagen. Och det gör jag - på både gott och på ont.


När jag tog studenten hade jag avsagt min familj allt firande av mig. Istället kom min far på den briljanta idén att tillsammans åka på en tjugofyratimmarskryssning med middagsbuffé och taxfree, och jag nappade direkt på det. Få komma bort från staden jag bor i. Koppla av. Tänkte jag. Så jag tackade ja.


Studentflaket. Musik och fest med mina klasskamrater. Bland det roligaste jag gjort och helt nykter var jag! Min familj som hejade på mig i folkvimlet - och min fars arga ansiktsuttryck och kroppsspråk som tydligt visade att jag borde kliva av, för att hinna med bussen till Stockholm och färjan. Efter flakturen rusade jag upp mot bussen, vilken jag såklart missade. Jag blev så ledsen. Ännu mer ledsen blev jag av att min far inte var kvar på stationen. Han satt på bussen.


Vad var syftet med den där kryssningen egentligen? Att fira mig, eller? Jag stod ju kvar på stationen och storgrät. Redan där borde jag ha vaknat. Hur gör jag nu? Min mor ställde upp och skjutsade mig till Stockholm.


Jag hann med båten med god marginal. Direkt köpte jag mig ett stort glas med kall cider och min far ett stort glas öl. När vi sedan möttes upp för middagen var han märkbart berusad. Väldigt pratglad och högljudd. Jag åt och njöt av maten, innan jag begav mig tillbaka till hytten. Dagen hade varit lång och jag somnade tidigt.

Jag väcktes vid två-tre på natten. Då hade min far blivit omhändertagen av vakterna och förd till tillnyktringshytten. Han var helt enkelt för berusad för sitt eget bästa och hade ställt till med en scen. I ren sorg gick jag ut på däck i den kalla natten. Båten stod still, solen var på väg upp, det blåste kallt. Chockad. Ledsen. Vad var det som hade hänt? Och varför?


Vid frukostbuffén skäms min far oerhört, dels för att han skämt ut sig, och dels för att han sårat mig. Vi äter i tystnad, åker hem och skiljs åt. Sen kraschar jag och hamnade på sjukhus någon dag senare.

En ursäkt hade betytt allt. “Förlåt för att jag inte väntade på dig vid bussen”. “Förlåt för att jag drack för mycket”. “Kan jag göra någonting för dig?” Förlåt, förlåt, förlåt. Ett jävla ord!

 

Stöd vårt arbete - ge en gåva!

Vår alkoholrådgivning är öppen varje vardag via telefon och mejl för alla som behöver råd och stöd rörande sitt eget eller en närståendes drickande. För att underlätta för så många som möjligt att lyfta på luren så är rådgivningen kostnadsfri.

Men för att vi ska kunna bemanna rådgivningen med kompetent personal behövs resurser. För 150 kr får en person alkoholrådgivning i en timme. Ofta är det början till verklig förändring – och de som vinner allra mest är barnen!

Swisha 150 kr till 900 51 90 och bekosta en timmes alkoholrådgivning.

Ja, jag vill bidra!