Barn & Unga

Malin 2(2)

Jag försökte förstå min mamma. Där och då gjorde jag inte det. Jag kände mig oerhört sviken. Separationsångest. Hur kunde mamma lämna mig själv med honom? Hon vet ju hur han är...


Min mamma separerade från pappa när jag var 14 år. Jag var så lättad, för nu kunde pappa inte göra illa mamma längre. Hon stod ut för länge. Men även fast jag var lättad så kände jag ännu mer rädsla, nu skulle jag behöva handskas med honom själv varannan vecka. När de bodde tillsammans var det jag och mamma mot pappa. I ett fullständigt kaos, bland trasiga krukor, trasiga stolar och dörrar. Knivhot och psykisk misshandel.


Vid 14 år var jag själv mot pappa.


Sen flyttade mamma bort från stan för att hon behövde komma bort. För att överleva. Min lillebror fick ett rum hos henne. Inte jag, jag var ju 19 år då. Vuxen. Det var bara för mig att flytta till eget. Ja, jo, om det vore så lätt när man bor i Stockholm. Jag sökte sen innan dess egen bostad och jag var desperat. Jag ville inte bo hos pappa på heltid. Det var det värsta som kunde hända.


Jag började dricka mycket. För mycket.


För att ha tak över huvudet gav jag av mina pengar till pappa för att det skulle finnas mat. De tog alltid slut såklart. Det var jag som fick handla mat till mig och min lillebror. Lyssnade på Cornelis Vreeswijk på hög volym långt in på små timmarna och sen upp och jobba. Slet på jobbet, där ville jag vara bäst. Inte en passande utbildning men fick ändå fast tjänst. Tog körkort som jag bekostade helt själv. Köpte bil helt själv. Pluggade så jag fick rätt utbildning för mitt yrke. Och äntligen lägenhet vid 22 år.


Där och då slutade jag dricka. Föll in i en depression och står och trampar där än. Depressioner är ingen lätt sak, varken för en själv eller läkarvården. Psykisk ohälsa är vardag för mig. Och för de allra flesta.


Jag har undrat på senare år om det inte var någon utomstående som märkte? Såg? Dolde vi alla det så bra? Eller orkade ingen lägga sig i? Eller tyckte det var en normal familjesituation?


Jag lovade tidigt mig själv att mina barn ska aldrig se mig full eller ens berusad. Något jag står fast vid än idag, min dotter är två år.


(Läs första delen av Malins berättelse här)