Barn & Unga

Lotta 1(2)

Jag satt i flyttbilen till stan. Min bästa kompis grät. Jag grät inombords men försökte vara stark för mammas skull, för allas skulle. Men jag visste att livet aldrig skulle bli sig likt. Hade på känn att mardrömmen snart skulle börja på allvar.


Jag var 8 år. Vinkade glatt till min kompis och sa 'det är klart vi kommer att leka och ses lika ofta'.


Mamma den framgångsrika. Mamma den snygga, verbala. Gick till operakällaren som attraktiv nyskild, lämnad av pappa som träffat en ny. Jag upptäckte hur pappa och en annan kvinna kysstes på tunnelbanan, så jag åkte hem till mamma och frågade vem tanten var som pappa kysste varje morgon på tåget.


Sen hände allt fort.


Mamma drack champagne. Mamma blev dålig på jobbet. Sköt upp deadlines. Förändrades. Vi tyckte inte om vår mamma. Kreativiteten sjönk. Vinflaskor gömdes. Hon blev inte längre utbjuden på champagne. Det dök upp likadana väninnor hemma. Mamma fick tabletter för manodepressiva symptom -  vilka hon naturligtvis blandade hej vilt med alkohol i alla former. Läkarna skrev ut mer tabletter och konstigt nog blev mamma mer suicidal. Det var litium och sömntabletter men även barbiturater - idag klassat som narkotika.


Jobbet försvann och nu återstod endast sprit och tabletter, obetalda elräkningar och mörk lägenhet. Jag skämdes i skolan. Mamma snodde våra pengar och smycken och sålde allt som gick i vårt hem. Ingen förstod. Ingen hjälpte. Inget hjälpte.


(Läs andra delen av Lottas berättelse här)