Josefin

Jag och en tjejkompis åkte till London på obestämd tid och jag hoppades att mitt liv skulle bli bättre där. Här hemma hade jag så mycket ångest, var ute extremt mycket på krogen och vaknade upp i alla möjliga sängar och med alla möjliga män.


Men det jag kände där var att jag var så oskyddad i den staden.


Att vakna upp på Gärdet hos någon snubbe är bara ”äh, jag tar tunnelbanan hem”, men att vakna i andra änden av London, inte veta var jag var eller hur jag skulle ta mig hem…


Jag söp bort mitt pass, mobil och nycklar och hade långa minnesluckor, och då kände jag mig verkligen rädd – för första gången. Då förstod jag att jag lekte med livet!