Barn & Unga

Josefin

Att pappa gick bort fungerade som en sporre: mitt liv ska bli bättre! Jag vill inte dö tidigt och supa bort familj, jobb, och aldrig kunna ta ansvar. Jag vill ha något annat och inte låta drickandet ta hela mitt liv.


När jag fick alkoholismsjukdomen förklarad för mig, hur det funkar, så försvann all min ilska mot pappa. Jag fick en aha-upplevelse: jag hade tidigare trott att han gjort allt för att vara taskig mot mig, mina systrar eller mot mamma… Men han var inte taskig - han var sjuk. Och inte ens på dödsbädden förstod han själv att han var sjuk. Då tänkte jag bara ”Stackarn, hela hans liv gick åt, fan vad onödigt”. För han hade ju jättemånga härliga kvaliteter också.


Jag hade hatat min pappa så mycket för att han drack, sket i oss barn, körde rattfull med oss – han var ju en ”riktig alkis”, så som jag såg det då, och utsatte oss för väldigt, väldigt mycket.

Jag hade hatat honom för att alkoholen förstört så mycket, men sen när jag insåg att jag var i samma situation själv, där mina kompisar sa samma sak till mig som jag hade sagt till honom...

Då bestämde jag mig för att nej, jag vill inte bli som min pappa.