Barn & Unga

"Jasmine"

Väskorna låg alltid packade under sängen. Jag sov alltid tillsammans med min lillasyster även om vi var tillräckligt gamla för att sova ensam. Men jag ville ju inte behöva springa och hämta henne om det väl hände. Om vi behövde fly.


Det var en madröm vi flydde ifrån, ett monster även kallat min pappa. Mamma grät och gav inte upp, bad pappa sluta. Det fanns inget att stoppa. Det fanns inte någon som kunde få honom att bli normal förrän dagen efter. Alla kalla bilresor mitt i natten och all väntan på att mormor och morfar oroligt skulle öppna dörren ännu en gång.


Idag är jag 20 år och hatar att sova ensam. Jag är inte rädd för natten utan för mörkret, för att inte ha kontroll. Än idag sover jag med strumpor. Alltid redo. Alltid på flykt.