Barn & Unga

"Emil"

Jag drack mycket, jag drack mer än någon annan. De första glasen var alltid svåra men sen blev det som vatten.


Jag hade det framför mig, nästan hela min uppväxt. Alkoholen var så normal, att dricka var så accepterat. Många gånger var min pappa personlighetsförändrad, min mamma så pass borta att hon inte svarade.


När jag sedan hade chansen att vända och vägra dricka alkohol, inse vad den gjort mot min familj, då svek jag mig själv. Jag lurade mig själv, trodde att jag hade någon sorts kontroll över det. I verkligheten hade det kontrollen över mig, det var oundvikligt.


Det dröjde tills att en läkare av en händelse frågade om mina föräldrar drack mycket, först då började jag nysta upp, började jag förstå. Idag dricker jag fortfarande, men jag stannar alltid vid första glaset, och det blir aldrig mer än ett i månaden. Jag har sett för mycket för att vilja lura mig själv igen.